1. I vår uppfödning försöker vi tillämpa kunskapen om naturens metoder.
Våra åtgärder jämförs med verkligheten, som om valpkullen fötts i naturen av en erfaren duktig tik. En god förebild för taxar och borderterriers är rävens beteende med sina valpar.

2. Mor och far återkommer i valparna.
Arvet från föräldradjuren betyder mest av allt för hur valpen skall utvecklas, även mentalt och socialt. Därför är deras mentalitet och sociala kompetens viktigast av allt, t o m viktigare än resultat på prov och utställning. Hundar ärver också "minnes-mallar" från föräldrarna. Dessa kan visa sig i valpens sociala beteende. Endast en socialt bra tik skall väljas till avel. Valet av avelshund skall framför allt grundas på hans sociala kompetens. Avkomman kan hoppas förbättras men bara i begränsad omfattning. Det är i själva verket förvånande hur många beteenden som återkommer hos valparna.

3. Lagom temperatur ger lugn valplåda
Första två veckorna saknar valparna både syn och hörsel och är hänvisade till mamman för att få mat och värme. För en lugn och trygg valplåda fordras en inte alltför hög temperatur, vi vill inte driva tiken ur boet för att hon är för varm. I ett rävgryt är temperaturen bara 12-15 C. För våra valpar har vi rumstemperatur 18-20 men c:a 23 det första dygnet.

4. Håll nere valparnas aptit.
Överviktiga valpar eller valpar med våldsam aptit är ett litet misslyckande ur social synpunkt. Rätt inställning till ätandet grundläggs de första 4 veckorna. Det gäller att inte valparna fås att äta för ofta. Små valpar sover utom när hungern sätter in. Då äter valparna, och dessutom varje gång de vaknar av yttre orsak. Det kan vara att mamman återkommer efter störning eller helt enkelt rör sig oförsiktigt. Många onödiga uppvaknanden ger ökad aptit i framtiden! Placeringen av valpkullen i en lugn miljö är därför grundläggande. Redan efter 10 dagar är det bra för valparna att hanteras en aning av människohänder, men helst när de ändå själva har vaknat. I ett gryt i naturen är det väsentligt att det råder lugn och tystnad. Annars kommer rovdjur att hitta valpkullen och äta upp den. Om vår tik verkar orolig är något fel, hon har sannolikt början till kalkbrist. Detta hävs enklast med tillförsel av calcium, Genom injektion av "Calcium Sandoz". 10 ml ampuller finns på recept. Alternativt oral tillförsel av calciumpreparat, med det verkar inte så fort.

5. Ge valparna utrymme tidigt.
Våra valpar börjar sitt liv i en valplåda som är 0,8 x 0,6 m. Den är försedd med avbärarlister för att valparna skall kunna röra sig mellan tiken och väggen. Vid 17-20 dagars ålder byts lådan ut mot en liten valphage 1 x 1,5 m. I bortre ändan av hagen finns en låda liknande valplådan men med helt öppen framsida. Framför lådan är golvet täckt av tidningar. Redan efter några timmar har valparna börjat att kissa utanför själva lådan. Kommande veckor utvidgas sedan hagen tills den är uppemot 10 m2. Endast ett hörn av utrymmet täcks med tidningar, nu lär sig valparna att söka upp en särkild plats för att kissa mm. Vid 4-5 veckor byts lådan ut mot en sovlåda med höga kanter och ett ingångshål med skjutlucka (underlättar städningen). Nu är det också dags att komma ut i hallen och köket och umgås med människor på allvar. Om man sitter eller ligger på golvet lär de sig att umgås otvunget.
Vädret avgör när det är dags att gå ut på gården. Trappan har 4 steg och är en omtyckt lekplats där den gymnastiska färdigheten kan tränas i samarbete med husse och matte.

6. Börja tidigt med utfodring.
Trots att mamman oftast klarar valparnas näring i 5 veckor vill vi gärna börja tillläggsutfodring redan vid 18-20 dagar. På så sätt lär sig valparna att "tvåbeningarna" är ett slags "övermamma". Det är då viktigt att prata med valparna. Små mängder absolut färsk köttfärs i små korvar kan valpar på 18 dagar lätt suga i sig. Getmjölk på ett fat med låga kanter är den första maten de äter helt själva. Redan efter två-tre sådana fat har de lärt sig !!. Efter några dagar blandar vi köttfärs eller uppblött valpfoder i mjölken och i nästa steg tar vi bort mjölken ur maten. Valparna behöver tillgång till friskt vatten när tilläggsutfodringen har börjat.

7. Ge valparna namn och identitet
Från början kallas valparna kollektivt för "vossisarna". Men så snart som möjligt sätter vi namn på dem, helst det namn de skall ha senare. För att särskilja de olika individerna måste man ibland märka några av dem. Att klippa av hårtofsen längst bak på svansen kan räcka. Annars kan en prick nagellack på hjässan eller manken vara en hjälp. Namnet är en riktig kick för valpens självkänsla. Inte bara det att den då är en individ, den märker på oss att vi också betraktar den som sådan. Vårt mål är att valpen känner sitt namn när den lämnar kenneln.